Jag som Diplomerad A-terapeut och certifierad behandlare arbetar efter modellen evidensbaserad praktik . Evidensbaserad praktik är för mig både ett förhållningssätt till kunskap och en arbetsprocess. I en evidensbaserad praktik eftersträvas att väga samman bästa tillgängliga kunskap, klientens erfarenhet, behov och önskemål, klientens situation samt kontextuella omständigheter tillsammans med den professionelles expertis i varje steg i arbetet. Stegen omfattar utredning, bedömning, behandlingsplanering, beslut, insats och uppföljning. Detta är helt i linje med socialtjänstlagens bestämmelser om respekt för människors självbestämmanderätt och integritet samt om att erbjudna insatser ska hålla god kvalitet. Det evidensbaserade arbetet kan användas av olika professionella vid olika tillfällen och situationer och är inte bundet till något specifikt förfarande eller process. Den etiska aspekten är det främsta argumentet för att arbeta evidensbaserat. Om man ingriper i människors liv med syftet att hjälpa, bör man utgå från bästa tillgängliga kunskap som passar den enskildes behov. Gör man inte det riskerar man i värsta fall att erbjuda insatser som kan vara skadliga. Etisk medvetenhet och reflektion kring etiska dilemman har alltid varit framträdande i socialt arbete och är också centrala delar i den professionelles expertis som behövs för att väga samman underlag från de olika kunskapskällorna. Jag stödjer den etiska koden som Akademikerförbundet SSR tagit fram: ”Vad gäller relationen mellan evidens och etik borde en verklig konflikt inte vara möjlig. Om det finns en välgrundad evidens – genom forskning och beprövad erfarenhet – för en viss åtgärd i en viss situation bör denna åtgärd väljas. Det är därför ett etiskt krav att socialt arbete i så stor utsträckning som möjligt är en evidensbaserad praktik”.